Letra de Flickan och kråkan
Jag satt häromdagen och läste min tidning En dag som så många förut Och jag tänkte på alla de drömmar man drömt Som en efter en har tatt' slutDå såg jag en bild av en flicka Med en skadskjuten kråka i famn Hon springer iväg genom skogen Så fort som hon någonsin kanOch hon springer med fladdrande lockar Hon springer på taniga ben Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror Att det inte ska vara för sentFlickan är liten och hennes hår är så ljust Och hennes kind är så flämtande röd Och kråkan är klumpig och kraxande svart Och om en stund är den alldeles dödMen flickan hon springer för livet Hos en skadskjuten fågel i famn Hon springer mot trygghet och värme För det som är riktigt och santOch hon springer med tindrande ögon Hon springer på taniga ben För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt Finns det liv är det aldrig för sentOch jag började darra i vånda och nöd Jag skakade av rädsla och skräck För jag visste ju alldeles tydligt och klart Att det var bilden av mig som jag settFör mitt hopp är en skadskjuten kråka Och jag är ett springande barn Som tror det finns någon som kan hjälpa mig än Som tror det finns nån som har svarOch jag springer med bultande hjärta Jag springer på taniga ben Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet Att det redan är allt för sent