Letra de Imperiet
Det verkar som att storhetsvansinnet tillslut stöter på sin överman och sin överkvinna Hetaste paret i mannaminne Utan en aning om hur fan vi skulle kunna hinna Med karriären räddar världen och vi såg tiden rinna Iväg, men hur kunde kärleken försvinna? Efter alla hinder som vi kommit över innan Snubblar vi på det vi inte kunde övervinnaVi kunde vinna mot hela världen Men inte mot oss själva Stod oberörda mitt i oroshärden Och kände grundvalen självaPeka finger åt de andra och skratta Våra känslor kan ni aldrig fatta Dem är alldeles för starka Sånt högmod måste gudarna straffaPrecis som imperier måste gå under Faller du och jag, faller vi sönder I våra minsta beståndsdelar Du och jag, du och jag"Fy fan" sa du och jag i USA Babylon och romarriket av idag Tronandes på minnen från fornstora dar Gapar efter mycket Men inget är kvarEller det där om nått är väl högmod En sån högtravande jämförelse känns lite för stor Samtidigt fast det känns svårt att tro men en gång i tiden skulle samma jämförelse känns som för liteNär vi var universums absoluta center Våran kärlek som var konstant den var para siempre Fast nu när jag står med det pissiga facit i hand Och fortfarande inte fattar varför visst är det tragiskt men santoch man kan kalla det misär hur vi faller isär som molekyler i cern men när jag undrar hur vi hamnade här är det kanske grundlagens enda förbannade världPrecis som imperier måste gå under Faller du och jag, faller vi sönder I våra minsta beståndsdelar Du och jag, du och jagVi kunde vinna mot hela världen Men inte mot oss själva Stod oberörda mitt i oroshärden Och kände grundvalen självaPeka finger åt de andra och skratta Våra känslor kan ni aldrig fatta De är alldeles för starka Sånt högmod måste gudarna straffaPrecis som imperier måste gå under Faller du och jag, faller vi sönder I våra minsta beståndsdelar Du och jag, du och jag